2015/02/27

Betydelsefullt

Ännu en jobbvecka färdig. Kommer spendera resterande av denna fredag i sängen med vanilj rice cream, chokladsås och banan. Slutkörd. Innan jobbet idag var jag på söder och pratade om sommarjobb på Tillsammans. De blev så glada att jag ville ha frukosten igen! Alltså så härligt sommarjobb ändå. Frukost är en av mina älsklingsgrejer, och jag får jobba med det utomhus i den sköna värmen på förmiddagarna i sommar. Sen har jag resten av dagen ledigt. Blir många eftermiddagar och kvällar jag kan spendera på beachen, i parker, vid sjöar och så vidare. Har bara kvällsjobbet tills slutet av juni, sen blir jag frukostgal och kan njuta av sommaren.

Så himla mycket tankar som cirkulerar när jag jobbar på kvällarna nu. Lyssnar på nostalgisk musik för att peppa Japanresan. Japansk musik alltså. Känslorna väller över. Den har betytt så himla mycket för mig under min tonår. Musik över huvud taget har alltid varit en stor del av mig. Minns min första roterande cd-spelare jag fick när jag fyllde sex 1995, och mina allra första cd-skivor som roterade runt på repeat. Sov med den igång. Minns att jag satt klistrad framför Voxpop när det började sändas och spelade in det varje gång jag kunde hitta ett tomt vhs-band. Det var då jag och mina klasskompisar paxade varenda roliga timmen för att vi skulle uppträda till Spice Girls, Destiny's Child och all den där amazing musiken. 90-talet förknippar jag verkligen med lycka, och 90-talsmusik är heligt för mig.

Sen kom ju den där tonåren. All ny musik var skit. Blev svår. Rent allmänt var jag missnöjd och besviken på ganska mycket runt omkring mig. Jag gick från stora kompisskaror till en nära vän i taget, som jag valde med omsorg. Tyckte människor i allmänhet var ointressanta, själviska och ingen förtjänade min tillit. Något som fortfarande betydde mycket var såklart musiken. Jag rakade tuppkam året jag skulle fylla tretton (obs lyssnade inte på Tokio Hotel som Kenza när hon rakade tuppkam och var ~*så crazy punk*~). Jag upptäckte massvis med genrer och fastnade för kinesisk punkrock. Blev mer nyfiken på asiatisk musik och detta ledde till jrock, jpop och kpop. En helt ny värld öppnades. Jag blev helt manisk. Inte bara av musiken utan allt som hörde till. Hela kulturen. Jag levde för det i flera år. Det var prio ett och allt runtomkring var inte viktigt för mig längre. Det verkliga livet var för tråkigt. Jag drog från Halmstad till Stockholm, Växjö, Kristianstad och Nyköping. För där var ju alla fantastiska vänner med samma intressen. Det var lite dumt av mig på ett sätt, att jag sket i gymnasiet och såna viktiga saker. Hade kunnat balansera det bättre. Men nu ganska många år senare gör det inget. För allt det där viktiga ordnade sig trots allt. Fick även många fina vänner på vägen, som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Kvar har jag nu de enormt starka känslorna för det landet jag inte ens varit i ännu.

My och Moa har varit med mig i alla de där svängarna. Japan är nostalgi för dem också, och jag kan inte tänka mig att åka dit utan dem. Tonårslinn, jag gör detta för dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar