2014/04/06

Ust

Lite av det göddiga folket som var hemma hos oss i fredags (luv the iPhone quality… måste bli bättre på det här med att fota). Då hade vi vår efterlängtade ostkväll. Förra gången blev en succé, så lite tjat har det allt varit om en till. Självklart har min förkylning bara förvärrats vilket innebär att där satt jag, med no sense of smell eller smak. Det var en asbra kväll, bara det att jag blev redigt besviken att jag inte kunde äta all den goda osten. Hur mycket jag än snöt mig. Blev dock över en del ost, för alla tog med sig så pass mycket, så jäävlar vad jag ska kränga så fort jag känner smak igen. Detta har alltså pågått i fyra dagar? Brukar vara i typ en dag? Vad finns det ens för anledning att äta då? Hade nog tagit mitt liv om jag aldrig mer hade kunnat känna någon smak alls. Vad är ens meningen med livet då? Ja, jag är ynklig när jag är förkyld. Men det har jag fan rätt att vara. Såhär länge brukar det inte sitta i. Blir så jävla trött och arg på allt allt allt.

Igår firade jag Sandra som fyllt år. Drack rövin så jag blev ännu mer igentäppt i näsan. Så när jag kom in till stan såg jag ut som Prosit, helt rö runt snoken. Nej, nu får jag vila upp mig. Skönt att inte behöva pendla till skolan den kommande veckan, bara vara hemma och plugga på tentan vi har på fredag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar