2014/03/23

Obehag

Hur jag kom till min säng igår är ett mysterium. Fick liksom med mig mobilen, mitt glas läsk (som nu är vatten?) och mina kuddar jag hade i soffan. Hur ens? Obs! Var inte full alltså, bara jävligt slutkörd efter denna vecka som bestått av en redovisning, ett paper på 1100 ord, en tenta och jobb därefter. Kan det ha varit min hjälte som burit mig? Ska fråga när han vaknar. Om ja, fyfan vad gulligt.

Har haft så Lynchiga drömmar de två senaste nätterna. Går dock inte riktigt förklara utförligt vad som hände såhär i efterhand. Flinar åt det jag just skrev, för det är lite samma känsla som efter man sett en av hans filmer. Vet bara att jag vaknade igår och tänkte "vad i helvete var jag just med i en Lynch film". Tänkte att jag skulle skriva ner drömmen direkt efter jag vaknat, så jag kunde återberätta den för Moa sen. Kortfilmsidé liksom! Men det blev inte av och nu ångrar jag mig för jag får inte ihop det.

Skulle jag återberätta den nu hade det låtit såhär: jag och min fru (är tydligen man i drömmen) går in med ett äldre par (hennes föräldrar?) på ett lyxigt hotell för att någon bekant ska gifta sig. Det är galet mycket folk. Allt känns väldigt amerikanskt. Stort, ljust, högljutt och glatt. 80-tal. Vi sitter vid ett runt bord och pratar. Jag får en obehaglig känsla när jag ser de nedsläckta trapporna lite längre bort i det enorma rummet. Det är liksom fest och glädje i hela hotellet utom där. Ljudnivån dämpas när jag tittar ditåt. Den äldre damen som sitter med oss behöver gå på toaletten som tydligen ligger en våning upp. Jag är sorgligt nog en gentleman som måste hjälpa henne upp för de där jävla trapporna. Blir direkt annorlunda stämning. Mörk grönaktig belysning och lite dimmigt. Så fort vi börjar gå uppåt känner jag att nu kommer Bob, men det är något annat. Det är här jag inte riktigt förstår vad som händer. Ett rynkigt äldre tvillingpar som ser sjukt otäcka ut? Med flera. Kan inte riktigt minnas eller beskriva de andra varelserna. Tvillingarna ställer sig med sina huvuden mot varann, säger något otäckt och sätter en pistol mot huvudena och skjuter. Då försvinner alla. Även damen jag hjälpte upp för trappan. Nu är jag helt själv, och minns inte resten av drömmen. Ljuden och belysningen gjorde så mycket. Så himla obehagligt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar