2014/01/14

Ett brev till dig

Tre gånger innan dig har jag varit kär. Kär, men alltid olycklig på något sätt. Jag blev med min värme bemött av känslokallt beteende vilket gjorde mig kylig och reserverad. Jag har känt mig ouppskattad och fått min självkänsla krossad. Jag var med om manipulation och kände mig värdelös. Jag var ung och allt var nytt. Jag visste inte bättre och hanterade det inte särskilt bra. Jag gjorde mina misstag för att såra tillbaka. Jag bestämde mig för att jag skulle ha kontroll, och det fick jag. Jag blev fri. Men mitt försök att såra tog karma hand om när jag senare var med om otrohet. Jag har aldrig känt mig så förkrossad. Vi var över på ett ögonblick, bara för han valde att såra mig så jävla hårt. Gråten ville aldrig ta slut. Jag kände mig övergiven och sökte tröst. Jag hittade tröst, men kände att mitt krossade hjärta vägrade öppna upp sig en tredje gång. Det struntade jag i för jag behövde någon. Jag lät det gå för långt, och det vet du ju. Men jag antar att jag behövde all den tiden att läka. Jag var inte lycklig, inte han heller. Inte så satans lycklig som en ska vara när en är kär. Båda två sökte nog tröst hos varandra. Någonstans där fick jag en enorm styrka, från ingenstans. Antagligen kom självförtroendet tillbaka tillsammans med styrkan, efter allt hjärtekross som jag nu plötsligt kom över. Jag hade kontroll igen. Jag kände att jag började bli känslokall och självisk. Jag kände mig elak. Jag blev elak, för att jag själv inte ville bli sårad och nedtryckt något mer.

När jag började inse detta träffade jag dig. Det är lustigt att vi läste en kurs tillsammans på gymnasiet, men det gnistrade inte förrän fyra år senare. Jag var trots allt i min egen trasiga bubbla då. När jag såg dig för första gången var jag full och pekade ut dig bland alla berusade människor. Det minns du ju. Det var bara dig jag såg, och som du berättat för mig nu i efterhand såg du mina ögon och höll på att smälla av. Min blick sökte efter dig i flera veckor, i flera månader, och jag fick ju höra att du var minst lika tokig i mig. Det började som en oskyldig crush, men jag visste alltid att det skulle bli vi.

Det har varit vi i över ett halvår nu, och du är det bästa som hänt mig. Du är en så jävla bra människa och du får mig att känna mig som en så jävla bra människa. Du visar varje dag hur mycket du älskar mig och hur mycket jag betyder. Jag behöver aldrig vara arg eller ledsen längre. Aldrig har jag träffat en sån fin och vettig människa som bryr sig om andra så som du gör. Det känns som att vi har känt varandra en evighet och jag känner mig så trygg hos dig. Jag känner mig så lyckligt lottad att det är dig jag får spendera mitt liv med. Jag ser fram emot allt vi ska uppleva tillsammans.

All skit jag varit med om är jag på något underligt sätt tacksam för, för det har lett mig till dig. En får väl räkna med några brustna hjärtan innan en träffar sin själsfrände.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar